10:39:47
Vi gör ett försök...
Vi gör ett försök... En anonym blogg på nätet där jag kan skriva av mig utan att någon vet vem jag är eller var jag befinner mig i världen. En blogg där jag kan tömma hjärtat utan att de syns i en värld med facebook, instagram osv. där det är tabu vara ensam, ledsen eller må dåligt. Vi får se hur det går...
Idag är 1 maj och jag har vaknat 7 idag med en en ryggvärk och en tom känsla i magen. Ännu en lång helg kommer passerar och jag sitter själv i min lägenhet. Eller jag tror jag blir själv. Planen var att umgås med någon men magkänslan säger att den personen inte kan idag eller i helg utan kommer välja ensamtid och lugn och ro. Inget jag kan göra åt eller ens kan påverka då personen har sitt eget liv och gör sina val. Jag kommer som vanligt säga okej och önska dem en bra helg och vi hörs. Sen le och aldrig berätta om en helg med stirrande på tv och växelvis gråta.
Men dessa röda dagar/helger och Covid-19 har fått mig inse att jag är helt själv och ensam... För hur många har hört av sig för att umgås eller komma över eller bjuda över mig på kaffe? Noll....
Ingen...
Noll..
Ensam..
Använd...
Smaka på det och fundera lite.. de är ändå ord som prickar in mig just nu.
De sägs ju ensam är stark, men är det verkligen så? Hur kan jag i så fall känna mig så långt nere i skiten som jag gör just nu och utan att en själ bryr sig om det?
[Vi får se hur dagen/helgen går... ensam? sällskap?]